Japp det är jag det! Mr Storbölare.

Som jag skrivit tidigare idag så har ju internet lyst med sin frånvaro stundtals och det har gjort att jag tro det eller ej lämnat datorn långa stunder idag! Kan inte vara verken nyttigt eller vettigt att sitta så länge vid datorn som jag gör ibland. Men till mitt försvar måste jag ju säga att det sker en del vettiga saker vid datorn med. Bilder skall redigeras, hemsidor skall byggas och planer skall smidas! =)

Vid ett av mina senaste dataavbrott så kollade jag klart på filmen Click som jag började titta på tidigare.
Jag har svårt att börja kolla på en film för att sen inte se färdigt den förstår ni.



Mot slutet konstaterade jag efter ganska tydliga bevis att jag är en riktig mespropp. Eller ja mespropp och mespropp. Jag vet inte vad man kallar en kille som bölar till film? =)

Jag menar det finns en del filmer som det trots allt ändå är ok att gråta till men jag vet inte om Click går under den kategorin riktigt.

Att böla till en film lite oväntat gör en inte till storbölare heller anser jag. Kan man däremot se ett återkommande mönster har man börjat sniffa på stolbölartiteln.

Ta Gladiator t.ex. Mot slutet sitter jag som en vattenspridare. Finns inte en chans i helvete att jag kan hålla mig!
För att inte ta högoddsaren The weddingsinger. Ja nu funderar ni nog fan hur jag är funtad men hur hade ni tagit att er älskade sjunger en kärleksförklaring för er på tiotusen meters höjd? Jag bara undrar? ;)

Så när Adam Sandler ligger för döden och har hela sin familj kring sig och ger lappen till Kate så stämplar jag in fullständigt. Om det har att göra med att man tycker det är fint eller om man själv känner igen sig eller kanske bara vill vara älskad och omtyckt har jag ingen aning om. Kanske är det rent av en kombination.

Såhär efteråt känns det faktiskt ganska ok ändå. Hur mesigt det än må vara att som man gråta åt tveksamma saker så infinner sig ändå ett lugn. Andra underliggande känslor släpper en smula i samma veva och kontentan blir ett ganska trevligt välbefinnande man utan tvekan känner sig nöjd med.

Med facit i hand kanske det inte är så tokigt att vara Mr Storbölare ändå...