Det har varit ett par tunga år nu det sista. Göteborgslagen har haft riktigt tufft att hävda sig i allsvenskan.
Skönspel från fornstora dagar har varit som bortblåst de senaste säsongerna. I takt med den vinden svallnar även intresset från publiken och från de där inte fullt så hängivna supportrarna som ändå kryper till korset när det luktar medvind.
Själv har jag alltid hejjat på IFK Göteborg. Ändå sedan jag började spela fotboll som 6-åring har de blåvita ränderna suttit i. Japp! Det var hårda tider förr. Jag var den enda i mitt knattelag som hejjade på blåvitt. De flesta andra hejjade på GAIS eller andra "bånkegä
ng". Det märktes ganska tydligt när vi var iväg hela gänget och skulle kolla på derbymatcherna på Ullevi, vilka GAIS mer eller mindre alltid råka vinna. Till mitt stora förtret såklart. Ni kan ju tänka er hur det är att ha ett helt fotbollslag med 7-8 åringar emot sig skrikandes hur bra deras egna lag är när man själv bara vill dra något gammalt över sig.
Plåster på såren fick man i regel i slutet av säsongen när IFK, trots en del mindre lyckade ingrepp, stod som seriesegrare. Det var tider det. Slutet av 80-talet och första delen av 90-talet!

Årets upplaga av IFK Göteborg verkar komma allt närmre spelstilen och vinnarinstinkten från den tiden. Det ingjuter ett hopp i supportrarna som jag tror är mycket fördelaktigt! Så även mig själv. Det har funnits stunder då man faktiskt tvivlat på om det någonsin kommer börja gå åt rätt håll.

De senaste två matcherna tyder på ett starkt uppsving. 4-0 mot Örebro borta och 2-0 hemam igår emot Gefle. Kanske inte allsvenskans två bästa lag men alla segrar ger ju 3 poäng!
Det som värmer mest i sig är väl egentligen sättet killarna vinner på. Långbollandet är utbytt mot rappt kortpassningsspel. Press och understöd, många långa djupledslöpningar och en tät defensiv. Jag tror som sagt att årets upplaga har något intressant på gång.

Nu kan man ju bara hoppas att de vågar spela såhär resten av säsongen!



Anders Aka Nagadez