Nu skall jag be att få berätta för er mirakelhistorien om den den släpbara maskinen Network.



Det var en gång en släpbar dator som hette Network. Han bodde hos hans majestät, den barmhärtige fotografen af Gôteborg, Anders aka Nagadez. (*vinkar* Ja Anders vi vet att det är du som även skriver detta.. .*harklar till och återgår till berättarrösten*)
 
En dag låg han och vilade i all sin glans på sitt bekväma vaderade knäbord. Plötsligt började marken skaka under honom till följd av att den stabila portfoliopärmen gav sig iväg på utflykt. Marken under Network blev så orolig att han åkte i backen på ett otäckt sätt och på vad många trodde en brutal nackfraktur, med total förlamning och koma som följd.

Ve och fasa utbrast Anders.  Inte min följeslagare, vapendragare, slagskämpe, (reaplan *harklar till igen*)
Många svåra dagar följde den otäcka händelse men ännu inget livstecken från Network.
Anders insåg att Network kanske aldrig mer vaknar upp ur sin koma och tiden var kanske mogen att ge sig i akt med att finna hans ersättare. Det fanns nämligen många i kungariket som var ute efter Networks så hett eftertraktade plats. HP, LG, Macbook men kanske framförallt den fasansfulla men ack så respektingivande Sony Vaio

Plötsligt en dag så uppenbarade sig den allsmäktige Dataguden Glenn sig för Anders och sade med djup stämma.
"För honom till mig och jag skall förbarma mig över honom..."

Vid RMA-porten, (datorernas pärleport) stod han så och väntade på Anders och Network. Anders bar Network, alltjämt livlös, i sina armar. Skulle detta bli det sista han såg av sin trotjänare våndades han samtidigt som andetagen blev allt tyngre.

Glenn lade sina händer på Network. Sen sade han. "Vakna upp ur din koma, ty du har mer att uträtta i denna värld"
Det rasslade till och plötsligt öppnade Network sina ögon och andades helt plösligt för egen maskin igen. Pacemakern, den nödvändiga livslinan surrade till som förr och pulsen vart jämn.

Anders brast ut... "Är det verkligen sant?"

Network svarade. "Ja min vän... Jag såg xeonljuset och gick mot det, när jag plötsligt i fjärran hörde Glenns röst tala till mig... och plötsligt kände jag hur min kropp fylldes av energi och mina sinnen sakta återställdes till de normala."

"Ett mirakel" flämtade Anders fram märkbart tagen av stundens allvar.

Glenn, Dataguden, vände sig därefter till Anders och yttrade följande.
"Anders! Gå nu hem och lev ditt liv återigen. På den yttersta dagen skall jag kalla dig för att lära mig att hantera den svinkrångliga j*vla kameran jag fick när jag äktade min bättre hälft och du skall svara!"

Förundrad stod han inför Glenn och accepterade mitt nya livsöde och tänkte. En pakt med den allsmäktige Dataguden kanske inte är så tokigt ändå.

SLUT.

Med den här fina lilla ironiska historien vill jag rikta ett stort tack till min gamla arbetskollega Glenn som på ett egentligen pinsamt enkelt men ack så glädjande sätt fick liv i min släpbara dator igen. Tusen tack till dig Glenn!